Mining in Greenland – a Difficult Task

Magnus Ericsson writes on the IRTC blog

Published 14 January 2026

My first visit to Greenland was almost a complete failure. I did not reach my destination and could not return. I had been appointed advisor to Greenland’s Home Rule government on mineral policy issues. The domestic flight to the capital Nuuk could not land because of strong winds but returned to the major airport Kangerlussuaq – isolated as all communities in Greenland without road access. After a day or two my return flight arriving from Copenhagen could not land in Kangerlussuaq. The next international flight was fully booked, and I had to stay for a few days more before I got a seat. This gives a quick idea of the remoteness and harsh weather conditions in Greenland. The visit was not a complete failure: I did see some musk oxen and the massive land ice.

The history of foreign investors wanting to profit from the mineral resources in Greenland is long. “Boliden to air-lift lead ore from Greenland” was the headline in a Swedish daily on the 10th of October 1953. Of course, no air transport did take place, but the Boliden company did open a small mine, Mestersvig, which was operating until depleted in 1963. However, the hope of something big remained within the company – and it was only ten years later that the efforts to continue in East Greenland were closed down. It was just not possible to operate profitably. 

Trump is not the first and most certainly not the last to pin great hopes to Greenland’s minerals. However, sustainable mineral extraction in Greenland faces big difficulties as vividly demonstrated by Mestersvig and many other failed projects during the past 50 years.

There are three major reasons for these difficulties: firstly, Greenland is a giant, isolated arctic island. Secondly, there are few inhabitants less than 60’000 spread over a vast area. And lastly, all infrastructure – from communications to education and health care – is extremely costly to develop and maintain.

A more recent example is from the early 2000s, when the gold mine Nalunaq was developed, partly owned by the Home Rule government together with Crew a Norwegian mining company. It was a sensational deposit with gold grades around 10 times higher than in other mines around the world: between 20-30g gold/ton ore. The mine was located in the southwestern part of the country, not the much colder eastern part where Mestersvig was situated. In spite of the – at least theoretically – excellent conditions it was not possible to operate the mine profitably. When the pack ice blocked the fjord, where the mine was located, the barge transporting the ore could not reach the harbour.  The company’s cash flow quickly dried up as the next available ship was only due to come 3 months later. All skilled mine workers were flown in from Canada as there were no local workers with the necessary experiences and training. Production costs were simply too high, also considering the unique ore body. In 2025, due to the exceptionally high gold prices, the mine has restarted and is ramping up production. Hopefully they will succeed.

There are frequent reports and discussions about the great mineral resources in Greenland, but the fact is that at present there is only the Nalunaq mine in operation in spite of all headlines. The only really profitable mine was the cryolite mine in Ivittuut on the southwest coast – although, most, if not all, profits were transferred to the Danish owners and only marginally benefitted the Greenland society. Cryolite is necessary to be able to smelt aluminium. Ivittuut was a truly unique deposit – in the early 20th century the only one in the world. During the Second World War, the US took control of Greenland with the consent of the Danish government after the German invasion of Denmark. This was necessary to secure the production of aluminium for the bombers of the Allies. Since the 1960s, cryolite is produced synthetically and the mine in Greenland was shut down in the 1980s. 

Today, the critical minerals of Greenland are in focus. And yes, there are some interesting deposits on the island – for example rare earths – but most projects, also those run by Chinese companies, have failed. It remains to be seen whether Trump will be more successful: beyond concerns about the way he seeks to advance U.S. interests on the island, there are also significant questions about the technical and economic feasibility of such projects.

https://irtc.info/2026/01/14/mining-in-greenland-a-difficult-task/

LTU-professorn sågar Trumps dröm om Grönland

Trots stora fyndigheter tror gruvexperten Magnus Ericsson att USA:s president Donald Trump hugger i sten i sin dröm om Grönland. Det går inte att få lönsamhet i utvinningen, anser han.

Magnus Ericsson intervjuad i NSD, 10 februari 2026

– Det är klart att jag tycker det vore fantastiskt om man kunde få igång någon gruva i Grönland. Det skulle bidra till landets ekonomiska utveckling, men det är oerhört svårt, säger Magnus Ericsson i en intervju med Dagens Industri.

Ericsson är adjungerad professor i mineralekonomi vid Luleå tekniska universitet, grundare av gruvkonsultbolaget RMG consulting och har en diger meritlista inom branschen.

läs hela nyheten här

eller ladda ner här

Historiska rörelser i silver och guld – en mörkare vy för koppar

Anton Löf intervjuad i EFN Råvaror, 2 februari 2026

Silverpriset backade med som mest 30 procent på fredagen och inledde även veckan med nedgångar. Spekulationshandlaren Henrik Ekenberg prickade raset och berättar om signalerna inför den historiska rörelsen. Även guldpriset kom att röra sig kraftigt och mineralexperten Anton Löf diskuterar skillnader i drivkrafter mellan de två, samt om sin syn på efterfrågan och utbud inom koppar. Programledare Gabriel Mellqvist.

se hela intervjun här https://efn.se/play/historiska-rorelser-i-silver-och-guld-en-morkare-vy-for-koppar

Därför funkar inte gruvor på Grönland

Magnus Ericsson i Bergsmannen den 28 Januari 2026.

Kostnaderna för gruvbrytning på Grönland är extremt höga – inte ens exceptionella fyndigheter är lönsamma att bryta, enligt mineralekonomen och gruvexperten Magnus Ericsson, RMG Consulting. Han var engagerad i ett prospekteringsbolag på Grönland för snart 20 år. Bolaget var innehavare av en guldfyndighet med halter runt tio gånger högre än en genomsnittlig guldgruva och ändå kunde man inte räkna hem projektet. 

–  Grönland är ett jätteland med mycket dåliga kommunikationer och infrastruktur. I det här fallet skulle produkten skeppas ut en gång i kvartalet, men ett kvartal var det så mycket drivis i fjordmynningen att pråmen som skulle frakta ut malmen kom inte in - vilket snabbt fick bolagets kassa att sina, säger han till Dagens industri.  

Dessutom var man tvungna att flyga in gruvarbetare från Kanada för att det inte fanns tillräckligt bra arbetskraft lokalt och inte heller något dubbelbeskattningsavtal, vilket gjorde arbetskraften mycket dyr. Alla dessa problem kvarstår, enligt Magnus Ericsson. 

Läs hela nyheten på https://www.bergsmannen.se/nyheter/e/8426/darfor-funkar-inte-gruvor-pa-gronland/?utm_campaign=cmp_3389492&utm_source=getanewsletter&utm_medium=email

Sandvik och Epiroc leder den tekniska utvecklingen

Underjordsgruvor - en växande och hållbar industri

Olof Löf i Bergsmannen 6/25

Det finns omkring ett tusen aktiva underjordsgruvor globalt där det bryts metaller. Varje år produceras det cirka 1 350 miljoner ton malm underjord i dessa gruvor. Några av världens största underjordsgruvor är Chuquicamata och El Teniente i Chile, Impalas platinagruvor i Sydafrika, Cadia East i Australien, Oyu Tolgoi i Mongoliet, Kamoa-Kakula i Kongo DR samt svenska Malmberget och Kiruna.

Läs hela artikeln här: https://app.retriever-info.com/services/archive?canFetchDataOnDateSelectorChange=true&period=oneYear&searchString=olof%20l%C3%B6f

Totalförsvar, näringsliv och grön omställning: målkonflikter i Arktis

Magnus Ericsson pratar under ett symposium arrangerat av IVA Nord, om målkonflikter mellan totalförsvar och näringsliv i den arktiska delen av Sverige.

Symposiet behandlar målkonflikter mellan totalförsvar och näringsliv i den norra, arktiska delen av Sverige med utgångspunkt i den snabbt föränderliga säkerhetssituationen i regionen.

Seminariet kan ses här: https://www.iva.se/det-iva-gor/evenemang/totalforsvar-naringsliv-och-gron-omstallning-malkonflikter-i-ett-foranderligt-arktis/

Sverige behöver en finsk gruvminister

Finland får dubbelt så många strategiska gruvprojekt godkända av EU som Sverige. Är problemet Ebba Busch?

Publicerat i Fokus

I veckan offentliggjorde EU-kommissionen sitt urval av strategiska råmaterialprojekt som ska få stöd av EU. Av 170 ansökningar från hela Europa antogs 47. Sverige fick med tre projekt - grannlandet Finland dubbelt så många.

Med all respekt för Finland - det är Sverige som har Europas starkaste gruvkluster. Något har gått fel. Är förklaringen den finska regeringens klara ställningstagande för att utveckla en hållbar gruvindustri i sitt land och backa upp detta med investeringar? En tydlighet som inte har setts från Sveriges näringsminister Ebba Busch sedan hon uppträdde i brandgul täckjacka i Kiruna 2023.

Sett på nära håll handlar det om tre starka industrier och en bred forskningsmiljö.

De svenska gruvbolagen LKAB och Boliden är bäst i Europa på högeffektiv och miljösmart brytning och förädling. Deras gruvor står för det mesta av järnmalmsproduktionen i vår världsdel, och betydande andel av koppar, zink och bly samt  - faktiskt - guld.

Företag som Epiroc, ABB och Sandvik med flera är den verkligt tunga basen för det svenska gruvklustret. De är tillsammans världsledande inom gruvutrustningar som borrmaskiner, lastare, truckar och mycket mera

Att söka och hitta nya fyndigheter är gruvindustrins viktigaste forskningsfokus, därför behövs prospekteringsbolagen. I Sverige finns ett flertal mindre bolag som är innovativa, snabbfotade och beredda att ta risk.

Den sista komponenten i klustret är de ledande forskningsmiljöer som finns framförallt vid Luleå Tekniska Universitet men också på KTH och Chalmers. Det behövs mera forskning, framförallt om hur vi kan öka återvinningen av metaller och om de sociala och ekonomiska konsekvenserna av gruvdrift. Med nya tillståndsprocesser kan branschen bli accepterad och gruvorna kan leverera de metaller och mineral som behövs för klimatomställningen.

Det finska gruvklustret liknar i mångt och mycket det svenska. Man kompletterar varandra, men det breda samarbete som redan finns kan behöva förankras på högsta nivå. Därför borde Ebba Busch för länge sedan ha åkt (via Helsingfors) till Bryssel för att upplysa den ansvariga kommissionären Stéphane Séjourné om hur det ligger till. Råvaruförsörjningen är ett lika viktigt område för svensk-finskt samarbete som försvaret.

Det nordiska klustret kan bli det tillskott som Bryssel behöver i sina samarbetsprojekt med tredje länder genom Critical Raw Materials Strategic Partnerships. Hittills har dessa samarbeten varit mest papperstigrar. Kommissionen saknar nämligen den kompetens som det nordiska gruvklustret kan tillföra.

Sverige borde tydligt ta täten. Det är hos oss som ett styrorgan bör inrättas för att säkra Europas tillförsel av kritiska råvaror .

Magnus Ericsson är professor i mineralekonomi vid Luleå Tekniska Universitet (LTU) och grundare av RMG Consulting.

Läs hela krönikan här https://www.fokus.se/sticket/sverige-behover-en-finsk-gruvminister/

Därför vill alla ha Ukrainas naturresurser

Ukraina är ett av Europas mest resursrika länder. Bördiga svartjordar, stora tillgångar av stenkol och järnmalm, samt inte minst många av de kritiska metaller och mineraler som behövs för den gröna omställningen. Ukrainas enorma resurstillgång har gjort landet till en global råvarunation, som nu jagas av såväl Donald Trump som Vladimir Putin – och Europa. Men varför vill alla åt dessa värdefulla tillgångar, och hur mycket är de egentligen värda? EFN Finansmagasinet har pratat med två experter som är tämligen samstämmiga.

Magnus Ericsson intervjuad i EFN ekonomikanalen

Läs hela artikeln här https://efn.se/darfor-vill-alla-ha-ukrainas-naturresurser

Kan Rysslands invasion av Ukraina delvis ha handlat om kontrollen över landets resurser? För Ukraina har stora reserver av järnmalm, mangan, titan och kol, men även bördiga svartjordar, vilket gör landet till en av världens största spannmålsexportörer och ledande producent av solrosolja.

Men det stora diskussionsämnet är ändå sällsynta jordartsmetaller. Det handlar om en grupp av 17 metalliska grundämnen som besitter supermagnetiska egenskaper och ibland kallas för ”den nya oljan” i betydelse för framtidens industri. Några av dem spelar en nyckelroll för att kunna utveckla allt från avancerad mikroelektronik till kraftfulla vindkraftverk. 

Donald Trump ville få till en “deal” kring dessa metaller till ett värde om 500 miljarder dollar. Namnet till trots är de sällsynta jordartsmetallerna dock inte alls särskilt sällsynta, utan tvärtom rätt så vanliga. Frågan är dock hur mycket sällsynta jordartsmetaller som det egentligen finns i Ukraina? Och hur mycket av tillgångarna finns på mark som i dag kontrolleras av Ryssland?

Kan Ukraina bli en global aktör på råvarumarknaden?

De mest värdefulla fyndigheterna av sällsynta jordartsmetaller finns i dag i Kina, som står för cirka 70 procent av världens utvinning och över 80 procent av bearbetningen. Kina har därmed en stark kontroll över den globala tillgången på dessa strategiskt viktiga resurser, vilket har lett till geopolitisk osäkerhet och konkurrens mellan stormakter. USA och västvärlden har försökt minska sitt beroende av kinesiska råvaror genom att investera i alternativa leveranskedjor. Och här har Ukraina seglat upp som en potentiellt mineralstinn joker i kortleken. För trots sin stora råvarubas har Ukraina hittills inte varit någon aktör alls på marknaden för sällsynta jordartsmetaller. 

Råvaruexperten Magnus Ericsson, adjungerad professor vid Luleå tekniska universitet, ifrågasätter Ukrainas potential att utvinna sällsynta jordartsmetaller kommersiellt. Han menar att det saknas fyndigheter av tillräckligt hög kvalitet för att vara lönsamma att bryta.

– Ja, det finns i alla fall inga kända fyndigheter som är eller kan bli brytvärda under de närmaste 10 åren, även om kriget skulle sluta direkt. De förekomster av sällsynta jordartsmetaller som finns är i princip bara intressanta för vetenskapen men knappast för några kommersiella gruvbolag, säger Magnus Ericsson till EFN Finansmagasinet.

Ägandefrågan – ett hinder för utländska investeringar

Axel Sjöqvist, doktor i geologi och affilierad forskare vid Göteborgs universitet, håller med men poängterar att Ukraina kan ha outvecklade förekomster som bör undersökas vidare.

– Jag kan inte säga att det helt saknas brytbara fyndigheter, för faktum är att Ukraina har några geologiska förekomster som verkar lovande, men som ännu inte är tillräckligt undersökta. Det är visserligen långt ifrån att öppna gruvor där, men detta är väl värt att undersöka närmare, säger han till EFN Finansmagasinet.

Han säger också att det är orimligt att Donald Trump skulle kunna få till ett avtal på 500 miljarder dollar kring sällsynta jordartsmetaller. Som en jämförelse är börsvärdet på världens sex största gruvbolag i dag 500 miljarder dollar – sammanlagt. 

– Det är svårt att tolka vad Trump menar, men det finns ju inte på kartan att värdet för sällsynta jordartsmetaller i Ukraina skulle kunna vara 500 miljarder dollar. Även om råvaror likt dessa är jätteviktiga så ligger de tidigt i värdekedjan, vilket innebär att de måste förädlas för att få upp värdet, säger han.

– Trump sa att han vill ha sällsynta jordartsmetaller, men vi som jobbar med detta förstod direkt att han inte menar detta, utan naturresurser i allmänhet. Så det hela måste grunda sig på ett missförstånd, säger Axel Sjöqvist.

Vad sa du? Är Trumps uttalande egentligen bara ett stort missförstånd?

– Ja, det tror jag. Ukraina är Europas största gruvland och en viktig spelare när det gäller järnmalm, stenkol, titan och så vidare, men jag är mer tveksam kring viktigheten kring sällsynta jordartsmetaller, säger Axel Sjöqvist.

Hans branschkollega Magnus Ericsson håller med:

– Ja, det är helt snurrigt. Värdet av all gruvproduktion i hela världen, undantaget kol, är omkring 1 000 miljarder dollar per år. Motsvarande värde för sällsynta jordartsmetaller är kanske 10 miljarder dollar per år, och även om det skulle visa sig att all sådan produktion skulle kunna hamna i Ukraina så skulle det ändå ta 50 år att få ihop 500 miljarder dollar. Så Trumps siffra är helt tagen ur luften, säger Magnus Ericsson.

Varför tror du att Trump först ändå var så intresserad av att få till ett avtal kring sällsynta jordartsmetaller med Ukraina?

– Ingen aning, men kanske är det Ukraina själva som har planterat detta, och pyst ut lite underrättelser bakvägen för att få USA att bli intresserade. Men det vet man ju inte. Och för övrigt är det lika tokigt att försöka utvinna sällsynta jordartsmetaller också på Grönland, säger Magnus Ericsson.

Hur ska Ukraina då kunna undersöka och ta tillvara på sina mineraltillgångar? Enligt Axel Sjöqvist saknar landet kompetensen:

– Ukraina har en bra berggrund med stor resurspotential, men det skulle behövas stora internationella gruvföretag som etablerar sig där med sin expertis. Kanske var det detta som Trump hade i åtanke, säger Axel Sjöqvist.

Vad säger du om hypotesen att Ryssland attackerade Ukraina på grund av tillgången till gruvor och andra råvaror?

– Det tror inte jag. Ryssland har själva så otroligt mycket resurser, inklusive sällsynta jordartsmetaller, att man inte är i särskilt stort behov av Ukrainas, säger Axel Sjöqvist.

Både Axel Sjöqvist och Magnus Ericsson tar upp en annan väsentlig sak, nämligen att om Ukrainas befintliga fyndigheter ska omfattas av landets avtal med USA så finns det en annan stor utmaning: Ägandet. Många av gruvorna ägs bland annat av ukrainska oligarker, och de är knappast pigga på att dela med sig av rättigheterna  utan ersättning. 

– Nej, självklart vill ägarna ha betalt för sina rättigheter som regleras i tillstånd som normalt är på 30–50 år. Men frågan är om de ens går med på någon affär. Dessutom går åtminstone ett av de tre största järnmalmsbolagen med förlust, och man kan ju fråga sig om USA verkligen vill ha förlustbringande verksamheter, säger Magnus Ericsson.

Anders Frick EFN, Redaktör och reporter

Anton writes about Ukraine in Bergsmannen #2/25

Ukraina – de sällsynta jordartsmetallerna och den nya världsordningen

Text: Anton Löf, RMG Consulting (www.rmgconsulting.org)

President Trump krävde i början februari sällsynta jordartsmetaller till ett värde motsvarande 500 miljarder US dollar från Ukraina. Normalt har presidenten ett extremt kort tidsperspektiv i sina utspel och förhandlingar men i detta fall får han lov att vänta länge innan full betalning kan ske. Kanske så många år som 50. Förutsatt att Ukraina konkurrerar ut alla övriga producenter som finns på marknaden som idag domineras av kinesiska bolag.

läs hela artikeln här https://e-tidning.bergsmannen.se/p/bergsmannen/2025-03-21/r/19/36-37/5961/1874887

Magnets for a Sustainable World

Discover how magnets can contribute to a sustainable world. Top Scientist Lecture where leading researchers like Dr. Masato Sagawa and Dr. Nora Dempsey share groundbreaking advancements in magnetics and their impact on society. Learn about applications such as electric vehicles, wind turbines, and medical technology, where Nd-Fe-B magnets play a crucial role.

Magnus Ericsson took part in a seminar organised by The Royal Swedish Academy of Engineering Sciences (IVA).

You can access the recorded seminar here https://www.iva.se/det-iva-gor/evenemang/magnets-for-a-sustainable-world/

Ukrainas gruvor ägs av oligarker som vill ha betalt

De måste köpas ut om Trump vill ta över, skriver Magnus Ericsson, professor i mineralekonomi.

Publicerat i Fokus

Avtalet som inte undertecknades i Vita Huset i fredags verkar ha gjorts om. Enligt rapporter bland annat i BBC och The Economist har det helt orealistiska kravet om sällsynta jordartsmetaller till ett värde av 500 miljarder dollar övergetts. Avtalet omfattar fortfarande sådana, men även olja, gas, uran och grafit.

Under de senaste dramatiska veckorna har det sällan pratats om vem som kontrollerar Ukrainas råvarutillgångar och gruvdrift, som om det vore en självklarhet att staten gjorde det. Så är inte fallet.

Mycket av gruv- och smältverksproduktionen privatiserades efter Sovjetunionens kollaps. Landets stora och ekonomiskt viktigaste gruvprodukt, järnmalm, kontrolleras av Arcelor-MIttal (världens nästa största stålbolag med den indiska familjen Mittal som huvudägare), samt av Ferrexpo, ett bolag baserat i Schweiz och kontrollerat av en av Ukrainas oligarker.  Det tredje stora järnmalms- och stålbolaget  Metinvest har oligarken Rinat Akhmetov som ägare. Avtalen löper normalt på mellan 30 och 50 år.

Inget av dessa eller andra gruvföretag verksamma i Ukraina kommer att lämna ifrån sig rättigheterna utan ersättning.  Om de ens går med på affären. Arcelor-MIttal går med förlust. Vill USA- eller den ukrainska staten - verkligen ha förlustbringande verksamheter?

Ukraina skulle kunna nationalisera gruvorna för att återfå kontrollen. Ett första steg i den riktningen har just tagits av ukrainska myndigheter för att ta över 49,5 procent av Ferrexpo som kontrolleras av bolagets huvudägare oligarken Konstantin Zhevago . Men hur detta steg påverkar investeringsviljan hos potentiella nya investerare återstår att se.

När USA börjar vänta sig fördelar efter kriget, vad kan Ukraina ens leverera på kort sikt?

Gruvproduktionen i Ukraina har mer än halverats sedan kriget började. Vissa gruvor, huvudsakligen kolproduktionen, ligger på ryskockuperat område och är inte tillgängliga för andra än ryssar i nuläget. Andra har svårt med transporter och eltillförsel. Det som når marknaden just nu är järnmalm, kol, titan och grafit.

För att produktionen av järnmalm och kol ska kunna fortsätta krävs stora investeringar. Hur stora går inte att avgöra i dagsläget, det beror på hur mycket som har förstörts och förstörs under kriget som fortfarande pågår.  

Ännu större blir kostnaderna förstås för fyndigheter som inte är kartlagda med exakthet. Enbart för att utforska storleken på en mineralfyndighet kan man få prospekteringsborra kilometervis för att bevisa en fyndighet och fastställa dess storlek och kvalitet. I en tidigare artikel i Fokus beskrev jag prisfluktuationerna för några råvaror. Risken är betydande att man gör satsningar som inte går ihop.  

Ett annat problem i ekvationen är energitillgången. Både gruv- och smältverksproduktionen är energiintensiv. De baserades under sovjettiden på vattenkraften i landets stora floder, främst Dnjepr. De ryska anfallen mot kraftverk och distributionsnät inklusive ockupationen av landets största kärnkraftverk har därför slagit hårt mot produktionen i både gruvor och metallsmältverk. 

När gruvorna kommer igång på nytt kommer det dessutom vara avgörande hur mycket av produktionen som kan förädlas i Ukraina. Ofta är det i förädlingsleden efter gruvan som de stora värdeökningarna kan finnas.  EU undertecknade redan 2021 ett så kallat ”Strategic Partnership in Raw Materials” med Ukraina. Sådana avtal har slutits med flera länder för att bidra till att säkra EUs tillgång på kritiska råvaror. På denna lista finns bland annat gallium, germanium, grafit, litium, mangan och titan som Ukraina producerar eller har producerat.

Detta avtal skulle kunna vara grunden för ett kraftfullt EU-stöd till Ukraina med både köp av råvaror och investeringar i framtiden.  Här har Sverige och det världsledande svenska gruvklustret – gruv- och prospekterings­bolag, utrustnings­tillverkare och forskare vid universitet och institut – en unik möjlighet att hjälpa Ukraina att hålla igång sin gruvproduktion och efter krigets slut bygga upp en toppmodern gruv- och smältverksindustri.

Men oavsett vem som kommer in måste mycket stora investeringar göras. Hur USA:s avtal med Ukraina påverkar framtidsutvecklingen för den ukrainska gruvnäringen är idag omöjligt att säga.

Magnus Ericsson är professor i mineralekonomi vid Luleå Tekniska Universitet (LTU) och grundare av RMG Consulting 

Läs hela krönikan här https://www.fokus.se/sticket/ukrainas-gruvor-ags-av-oligarker/

”Solidariskt att utvinna sällsynta metaller”

Magnus Ericsson & Niklas H Rossbach skriver i SvD

Sverige bör ta ledartröjan i EU för ökad utvinning av sällsynta jordarts­metaller och ett minskat beroende av Kina, samtidigt som vi bistår Ukrainas återuppbyggnad. Det skriver två debattörer.

Sverige och det svenska gruvklustret – gruv- och prospekterings­bolag, utrustnings­tillverkare och forskare vid universitet och institut – har en unik möjlighet att göra världen till en lite tryggare plats. Dels skulle produktion av sällsynta jordarts­metaller från de svenska fyndigheterna stärka EU:s säkerhets­politiska och ekonomiska oberoende. Dels skulle svenskt stöd till Ukrainas gruvnäring kunna hjälpa landet att hålla igång sin gruvproduktion.

De senaste veckorna har president Trump och vicepresident Vance på flera sätt underminerat den regel­baserade världs­ordningen. Den byggde på att stormakter och andra national­stater har lika mycket rätt att bestämma över sina egna öden. Nu verkar i stället den starkes rätt vara det som gäller. Trumps agerande påminner om hur Ryssland brukar rättfärdiga sitt agerande med att en stormakt har intressesfärer. Exempelvis när USA kräver tillgång till kritiska metaller i Grönland och Ukraina.

Rådde det tidigare någon tvekan om Trump­administrationens transaktionella agerande så gör det inte längre det. För att överleva tvingas Ukraina ta Trumps förslag om att byta natur­resurser mot amerikanskt stöd på allvar. Helt bortsett från frågan om Ukraina verkligen har några tillgångar som går att exploatera går detta agerande går stick i stäv med det USA världen vant sig vid: ett USA som stod upp för handel och öppna marknader. Att Trumps USA nu agerar som ett företag i stället som ett land och ännu mindre en allierad bidrar till att göra världen mer oberäknelig.

Då blir EU viktigare för Sverige och Sverige för EU. Särskilt som det är en samman­slutning som vill vidmakthålla den internationella regelbaserade ordningen. Redan innan Trump valdes pekade 2024 års EU-förordning om kritiska råvaror (Critical Raw Materials Act, CRMA) – som blivit svensk lag – på behovet av att minska import­beroendet av kritiska metaller och mineral, inklusive sällsynta jordarts­metaller.

Förutom att stärka EU:s beredskap omfattar CRMA:s målsättningar också säker­ställandet av den gröna omställningen och digitaliseringen. Den säkerhets­politiska utvecklingen borde bidra till att öka tempot i att göra verklighet av förordningens inriktning. I praktiken handlar det om att öka utvinningen i EU:s medlems­länder och i länder som EU kan lita på.

Sverige som så ofta främjat fred och solidaritet kan nu mobilisera det svenska gruvklustret för att bidra till att säkra EU:s försörjning av dessa kritiska råvaror. Detta borde vara lika självklart som att Sverige stödjer Ukraina med militära resurser. Kanske blir en svensk råvaru­solidaritet med EU ännu viktigare mot bakgrund av behovet av att återuppbygga Ukraina efter åratal av förstörelse och stormakters försök att ta kontrollen över viktiga råvaror.

Det går att göra något åt detta. Sverige kan börja utvinna de begärliga sällsynta jordarts­metallerna ur de fyndigheter som finns i landet. Så agerar en solidarisk allierad. Invändningar finns det alltid. Såsom att marknaden ska avgöra. Men tyvärr har Trumps utspel visat att USA är beredd att sätta det regel­baserade system som gynnat USA och hela världen ur spel. Visserligen borde frihandel gälla speciellt för en export­beroende ekonomi som Sverige men om makthavare i andra delar av världen låter säkerhets­politiska intressen få utrymme på bekostnad av tillväxt måste vi – Sverige och EU – anpassa oss.

Rysslands krig mot Ukraina har lärt EU att unionen inte kan förlita sig på en enskild dominerande leverantör av viktig varor – såsom olja eller gas. I dag dominerar Kina handeln med sällsynta jordarts­metaller. Om EU menar allvar med att inte hamna i samma beroende ställning vis-a-vis Kinas sällsynta jordarts­metalls­export som drabbade EU i relationen till Rysslands energi­export är det dags att agera.

I orostider är det handling som räknas. Sverige och EU måste vidta de åtgärder som krävs för att minska beroendet av kinesiska sällsynta jordarts­metaller och samtidigt bistå Ukrainas återuppbyggnad. EU:s ursprung är trots allt en tullunion och innan dess en kol- och stålunion. Behövs det borde EU-medlemmar föreslå att kommissionen skapar en sällsynta jordarts­metaller-union, eller en inre marknad för sällsynta jordarts­metaller. Den skulle kunna vara öppen för andra demokratiska stater, både sådana som har fyndigheter av sällsynta jordarts­metaller eller har behov av dessa metaller, inklusive USA. Men på villkor att EU ses som en jämbördig partner. Det skulle stärka Europa i en orolig tid – först säkerhets­politiskt och senare ekonomiskt. EU-förordningen CRMA behöver accelerera. Sverige kan börja med att ta ledningen gällande EU:s behov av sällsynta jordarts­metaller och även ge mer aktivt stöd till Ukrainas gruvnäring. Låt oss göra det.

Magnus Ericsson
råvaruexpert RMG Consulting, adjungerad professor Luleå tekniska universitet
Niklas H Rossbach
historiker, till vardags verksam som senior forskare på Utrikes­politiska institutet och senior analytiker på Försvars­högskolan

Läs debattartikeln här: https://www.svd.se/a/zA3GWr/solidariskt-utvinna-sallsynta-metaller-skriver-ericsson-och-rossbach

Vilka mineralfyndigheter har Ukraina – och vad kan Trump ha för nytta av dem?

Trump hoppas att mineralavtalet med Ukraina ska låta USA tjäna igen en del av de pengar som han anser att man lagt på kriget. Men det kan visa sig vara svårare än han hoppats.

Magnus Ericsson intervjuad av YLE

Ukraina och USA ska ha enats om ramarna kring ett större ekonomiskt avtal som bland annat ger USA tillgång till Ukrainas sällsynta jordartsmineraler. Det här hävdar ett antal ukrainska tjänstemän med insyn i ärendet.

Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj ska enligt nuvarande uppgifter resa till USA för att träffa USA:s president Donald Trump och diskutera avtalet på fredag.

Frågan om Ukrainas mineralfyndigheter ledde till stora spänningar mellan Trump och Zelenskyj tidigare under månaden när Zelenskyj avböjde ett tidigare amerikanskt avtalsförslag som han han ansåg skulle kosta Ukraina orimligt mycket och som inte skulle ge de säkerhetsgarantier han ville ha av amerikanerna.

Men nu verkar alltså ett nytt avtal finnas på bordet. Detaljerna är ännu inte kända men enligt uppgifter i olika medier kan det vara mer fördelaktigt för Ukraina än det ursprungliga avtalet som föreslagits av Washington.

Vad är skillnaden på kritiska mineraler och sällsynta jordartsmetaller?

Kritiska mineraler är metaller och andra råvaror som behövs för tillverkning av högteknologiska produkter, men också konsumentelektronik, infrastruktur för artificiell intelligens och vapen. kring ett större ekonomiskt avtal som bland annat ger USA tillgång till Ukrainas sällsynta jordartsmineraler. Det här hävdar ett antal ukrainska tjänstemän med insyn i ärendet.

Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj ska enligt nuvarande uppgifter resa till USA för att träffa USA:s president Donald Trump och diskutera avtalet på fredag.

Den tekniska utvecklingen i världen och strävan efter en omställning till miljövänligare energi har drivit på behovet av många av de här mineralerna.

Det som avgör vad som räknas som ett kritiskt mineral varierar från land till land och olika – ofta politiska – behov och prioriteringar. Olika länder har olika listor över kritiska mineraler beroende på sina inhemska och geopolitiska mål.

Den senaste uppdateringen av EU:s listaKritiska mineraler som produceras i Finland och som finns listadeVad är det som gör sällsynta jordartsmetaller sällsynta?

Det som gör sällsynta jordartsmetaller sällsynta är inte hur ovanliga de är, utan hur svårt det är att separera och utvinna dem, säger Magnus Ericsson, konsult för gruvbranschen och adjungerad professor vid Luleå tekniska universitet.

– De är grundämnen som är väldigt lika varandra i kemisk bemärkelse och det betyder att det är väldigt svårt att separera dem och renframställa dem. Halterna av sällsynta jordartsmetaller i genomsnitt i jordskorpan är inte särskilt låga, säger han. Däremot är det svårare att hitta ställen där de naturligt har anrikats eller koncentrerats.

Utvinningen av dem är inte bara svår utan miljömässigt mycket destruktiv – vilket innebär att produktionen är koncentrerad till mycket få platser, främst Kina som åtminstone i början av sin verksamhet tog mindre hänsyn till miljökonsekvenserna och därmed kunde ta över marknadsandelar från exempelvis Finland.

Vilka kritiska mineraler har Ukraina?

Kina står för en betydande del av den globala produktionen och bearbetningen av sällsynta jordartsmetaller.

– När det gäller brytningen av sällsynta jordartsmetaller så står Kina för cirka sextio–sjuttio procent, men när det gäller raffineringen dominerar de helt.

De har dessutom egna fyndigheter, säger Ericsson. Enligt data från den amerikanska myndigheten United States Geological Survey (USGS) stod Kina 2024 för nästan hälften av världens reserver av de här åtråvärda metallerna.

I och med avtalet med Zelenskyj ser Trump en chans att få amerikansk kontroll över en del av den återstående delen och dessutom tjäna en ordentlig slant.

Men Ericsson tror att Trump och USA hoppas på lite för mycket, åtminstone på kort sikt. Enligt Ericsson har Ukraina just nu ingen produktion av jordartsmetaller, utan de fyndigheter som finns måste utredas ytterligare.

– I dagens läge finns det inte ens några dokumenterade fyndigheter i Ukraina som man skulle kunna göra gruvor av, säger han.

– Så det ligger långt fram i tiden om man vill få några pengar ur landet med hjälp av sällsynta jordartsmetaller. hos Geologiska forskningscentralen GTK, är fosfat, kobolt, koppar, nickel, platina, palladium och fältspat.

Sällsynta jordartsmetaller (på engelska rare earth elements, ofta förkortade REE) är en grupp av 17 kritiska mineraler som är nödvändiga komponenter i mer än 200 produkter, särskilt högteknologiska konsumentprodukter som mobiltelefoner, datorhårddiskar, elektriska fordon och hybridfordon samt platta skärmar och tv-apparater.

Inom försvaret används metallerna i bland annat elektroniska displayer, styrsystem för robotar, och även för lasrar och radar- och ekolodsystem.

Andra användningsområden är exempelvis i kärnkraftverk där den sällsynta jordartsmetallen europium används i kärnkraftverks kontrollstavar. över kritiska råmaterial, som gjordes 2023, inkluderar material som litium, kobolt, grafit och sällsynta jordartsmetaller, bland andra. Dessa material är viktiga för en rad olika branscher, inklusive teknik, transport, energi och försvar, särskilt i samband med den gröna och digitala omställningen. Listan uppdateras i regel var tredje år.

– Sedan krigets början har all gruvproduktion minskat med mer än hälften i Ukraina, säger Ericsson.

– I de ockuperade delarna producerar man fortfarande mycket kol. Titan och mangan fortsätter man också producera, men gallium och germanium, den produktionen har upphört.

Dessutom påpekar Magnus Ericsson att det finns frågetecken kring hur vinster från ukrainska gruvor ska kunna föras över till den ukrainska staten som sedan ska betala USA, i och med att en stor del av den ukrainska gruvdriften enligt Ericsson är privatiserad och inte statligt ägd.

Gjord av

Text:Thomas Silén

Läs hela artikeln här https://yle.fi/a/7-10073345

Experter: Ukraina har inte de sällsynta jordartsmetaller som nämns

Magnus Ericsson intervjuad i SVT

Ukraina och USA förhandlar om ett ekonomiskt avtal, där sällsynta jordartsmetaller beskrivits som en viktig del.

Men Ukraina saknar sådana naturresurser, menar experter.

– Det finns helt enkelt inga kända fyndigheter som är värda att bryta i en gruva, säger Magnus Ericsson, adjungerad professor i mineralekonomi vid Luleå tekniska universitet, till DN.

Den senaste veckan har avtalet mellan USA och Ukraina diskuterats flitigt, där USA vill få del av sällsynta jordartsmetaller.

President Donald Trump har sagt att han vill ha sällsynta jordartsmetaller från Ukraina för motsvarande 500 miljarder dollar, för det stöd de gett landet hittills.

Men få detaljer är kända om den möjliga överenskommelsen, och förutsättningarna för den.

Råvaruexperten: ”Finns inte”

Flera experter menar att Ukraina saknar värdefulla tillgångar av sällsynta jordartsmetaller.

– Det finns varken gruvor eller kända brytvärda fyndigheter av sällsynta jordartsmetaller i Ukraina, säger Magnus Ericsson, adjungerad professor i mineralekonomi vid Luleå tekniska universitet och konsult i gruvbranschen, till DN.

Siffran om 500 miljarder dollar är därför helt orealistisk, säger han. Däremot tillverkas andra typer av material i gruvnationen.

Även Bloomberg rapporterar att det inte finns några fyndigheter av jordartsmetaller i Ukraina som erkänts som ekonomiskt lönsamma.

Willis Thomas, konsult på CRU Group, specialiserade på att analysera bland annat gruvmarknaden, säger till nyhetssajten att det inte finns tillräcklig information om Ukrainas påstådda tillgångar.

Om det skulle finnas något att bryta så ligger sedan den stora utmaningen i att omvandla råmaterialet, menar han. Här är Kina redan världsledande, skriver Bloomberg.

Ska handla om flera områden

USA:s finansminister Scott Bessent skriver i en artikel i Financial Times att mycket har missförståtts kring den ekonomiska överenskommelsen, och att det var Zelenskyj som förde jordartsmetaller och mineraler på tal från första början.

Intäkter från naturtillgångar, men också från infrastruktur i Ukraina, är tänkta att användas för återuppbyggnad av landets ekonomi, där USA får styra över investeringarna via en fond, skriver finansministern.

The Telegraph har tidigare rapporterat att avtalförslaget även omfattar olje- och gasresurser, hamnar och annan infrastruktur.

På lördagskvällen talade Donald Trump på den konservativa konferensen CPAC. Där sa han att ett avtal med Ukraina var nära. Källor uppger för AFP att Zelenskyj inte är redo att skriva under något ännu.

Se hela inslaget här https://www.svt.se/nyheter/utrikes/experter-ukraina-har-inte-de-sallsynta-jordartsmetaller-som-namns

Experten: Ukraina har inte brytvärda jordartsmetaller

Magnus Ericsson intervjuad i Sveriges Radio

  • USA:s president Donald Trump har sagt att han vill att USA ska få ta del av Ukrainas sällsynta jordartsmetaller.

  • Detta som betalning för det militära stöd Ukraina fått.

  • Men enligt Magnus Ericsson, råvaruexpert och adjungerad professor vid Luleå tekniska universitet, saknar Ukraina den här typen av metaller.

Lyssna på inslaget här https://www.sverigesradio.se/artikel/experten-ukraina-har-inte-sallsynta-jordartsmetaller